I'll be on the air today again!
idag svensk tid mellan 08:20-08:40 så är det dags för mig att vara på radio igen!
Sjukt kul men jag hoppas bara de kommer fram på min mobil telefon, hehe.
Om ni inte kan lyssna så går det att lyssna på deras hemsida under deras 30 dagars arkiv.
Men nu måste jag skynda mig att äta frukost, göra läxa och fixa till mig innan det är dags för skola.
♥,
Malin
* * * * * *
愛してる
Du är en vän jag värdesätter högt.
Och jag är lycklig som har fått lära känna dig.
Tack.
Det är du, jag och P P and the C.
*
Udon, ramen, curry och lite pasta & sweets på Ducky Duck..
Dagarna går så fort i Tokyo.
Vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar.... Och så går det runt, runt, runt.
Har ni hört ordspråket om London? "Tröttnar man på London så har man tröttnat på livet". Jag vill säga att:
"Tröttnar man på Tokyo så har man nått botten".
Tokyo har allt och mycket till.
Maten kan verkligen variera, kläder i alla möjliga färger och former, musik för allas öron, skor gjorda av ren fantasi, mobiler i miljontals och neonskyltar som visar reklam för det mesta.
Jag har varit 3 hela veckor i Tokyo, men det känns som en evighet.
Allt här känns som vardag, att jag har växt upp här, att detta är mitt hem. Jag älskar verkligen denna stad så starkt.
Skolan går framåt, även om detta är saker jag en gång gick igenom under ett år i gymnasiet så lär jag mig så mycket mer än vad jag någonsin gjort. Ena dagen förstår man mer och andra dagen mindre men jag blir lika lycklig varje gång jag förstår en hel mening och faktist kan svara!
Jag kände mig också rätt så cool när jag i fredags förra veckan var sjuk och ringde och sjukskrev mig på japanska. Skillat är vad jag kallar det!
Det var min favorit kvinna i staffen som svarade;
- Hej! Välkommen till Kai Nihongo School.
- Hej hej, detta är Malin från klass 1A-1. Min lärare idag är みやぎ-sensei. Jag blir hemma idag.
- Jag förstår... ah! Malin-san?! Malin-san! Mår du inte bra? Har du feber? Ont i magen?
- Jag är väldigt trött, och har feber. Och huvudvärk..
- Jag förstår.. Malin-san, krya på dig. Ta nu helgen för att vila så jag får se dig igen på måndag!
- Det ska jag göra, tack så mycket.
- Ingen orsak, krya på dig Malin-san!
- Tack, hej då.
- Hej då.
Åh, hon är så rar! Jag tycker verkligen om henne, hon bryr sig verkligen.
Sen så är mina lärare toppen! Den ena heter おおくぼ och den andre みやぎ.
De lär ut på så olika sätt men man lär sig fort, mycket tack vare att allt helt enkelt bara är på japanska.
Staden i sig är helt underbar också.
Man kan upptäcka så mycket och man blir bara mer och mer introducerad till nya saker.
Men åh, jag älskar att ta fram barnet och nörden inom mig för att springa runt i leksaksaffärer och arkadhallar. I sure do love it.
Något som också är roligt är att åka tunnelbana/tåg. Jag är varje dag den enda utlänningen på tunnelbanan och jag har fått en hel del blickar. En del ser snälla, fundersamma, nyfikna, roade eller helt enkelt arga ut. Har fått blickar som lika gärna kunde få mig att krympa 150cm och även blickar som fått mig att vilja ge de perversa männen en ren örfil och kanske en rak höger.
Något man ska vara beredd på som utlänning i detta land är att du kommer från en annan planet och med ditt annorlunda utseende så kommer du få en hel del blickar och kommentarer.
Jag har fått blickar från tanter som är nyfikna. Jag har haft skolpojkar fnissandes åt mig då en utav dom tydligen var intresserad/nyfiken. Och har även haft barn som tittat på mig som att jag är vore mer overklig än tomten samt tjejer som studerat min outfit. Fick höra av en att jag hade en "kawaii" väska.
Ibland är det roande, ibland nedvärderande och ibland så orkar man inte bry sig.
Men jösses, nu är klockan här redan 23:10 och jag har skola imorgon igen.
Det är dags att börja röra sig till sängs för lite The Simpsons tittande och kanske något avsnitt av Family Guy. Japansk tv är inte direkt något för mig än så länge, så jag tackar elektroniken och dagens härliga samhälle inom modernitet att jag kan se västerländska program!
Hoppas ni har det bra där hemma i Svearike.
Här är det tipp-topp med tyfon på väg med stopp i Japan. ( Blir då den andra jag får uppleva på 3 veckor, inte illa pinkat.. Eller hur Uncle A? )
愛,
マリン
アンハッピー
Av alla människor i hela Tokyo så var jag tvungen att känna mig dragen till den enda som aldrig kommer se mig, som aldrig kommer veta att när han går förbi så önskar jag att han bara för en gång, kunde se mig..
Shibuya 109,
Igår har jag spenderat ett par timmar med Åsa.
Det blev först en trip till Shibuya, där vi besökte Shibuya 109 (varuhus med butiker för endast tjejer) och där shoppade vi (euhm.. jag..) loss en del.
Införskaffade mig en zebrarandigväska, två stycken härliga paljettmössor, halsband, bling bling till väskan och en hårsnodd som blivit ett fashion statment här.
Sedan bar det vidare till HMV butiken där jag äntligen fick tag på VANDALIZE (CD + DVD) för ett bra pris.
Efter det så gick vi tillbaka till stationen och åkte vidare till Harajuku.
Där blev det till att äta curry-udon, jättegott men hjälp så mycket man det var!
Och i Harajuku fann Åsa en tröja och jag en CLAIRE'S butik, där jag tänker handla ännu mera bling bling.
Nu är det dags för mig att börja göra mig iordning för jag ska träffa Åsa i Shin-Okubo om någon timme, sedan drar vi tillbaks till Shibuya och med hjälp av vänner så ska vi klirra ut två mobiler.
Önska oss lycka till!
M
Som Peter Jöback en gång sjöng,
Men jag önskar mig min familj och inga paket.
Allt som känns bra att veta är att jag komer hem igen till jul.
* * *
Safe and Sound
This fear of falling down
But I'm not crashing now
And I am not ashamed
The choice I made
Until the day
I'm never backing down
Just hear me say
I'll keep it safe and sound
Livstecken från Tokyo
Här kommer livstecken från den ni trodde nog försvunnit för alltid då jag inte har haft tid att gå in och uppdatera än. Men nu så kommer det här.
Jag börjar med vad jag skrev på flygresan:
Dagen då jag flyttade till Tokyo,
おはようございます、
Blir ett inlägg skrivet på planet på väg till London, men som inte kommer komma ut på bloggen förens jag är framme och hemma i Tokyo, of course.
Hur har ni det än så länge?
Själv är det helt okay då jag just nu flyger över Sverige, Stockholm eller någon annan stad. Klockan är 09:47/16:47.
Jag skulle ha kommit längre på min färd om det inte vore för att planet blev försent med 25 minuter, på grund av att det var något tekniskt fel med det planet som gick tidigare, så en del av de passagerarna fick följa med vårt istället. Så nu beräknas jag anlända i London samma tid som Maddie.
Gosh, jag ska inte hålla på detaljerna, jag kan med sanningens ord tala om att jag är nervös, pirrig, illamående, ångestfylld och peppad. En härlig blandning med andra ord.
Jag funderar på att sova då jag inte har gjort det sen jag gick upp igår. Inte okay!
Men det är svårt att koppla och så när hela kroppen är i hyperläge och mår konstigt. Magen har sig och pratar lite då och då medans huvudet känns tungt och hjärtat studsar runt i 467km/h.. Det är inte lätt!
Jag känner just nu doften av den härliga flygplansmaten, undrar vad det blir för något. När jag har ätit så ska jag nog försöka sova en stund.
Men jag vill tala om att jag är väldigt förväntansfull över att jag inom några få timmar äntligen träffar Maddie för första gången. Jikes!
Pratade med henne en stund innan hon skulle boarda, och det lugnade ner mig en del, vilket kändes väldigt bra.
Kan berätta om hur resan har varit hittills.
Började med att packa om och om och om i flera timmar med mamma och Nana. (Nana verkade så orlig, baby... Hon sov inte en blund hela natten. *puss på den tjocka*)
Sedan när packningen var klar var det bara att dra mig vidare in till mitt rum för att byta om till min rese-outfit. Bestående av en vit t-shirt från Monki, en svart midjekofta från BikBok, en härlig midjehög tajt svart kjol från Monki, svarta mönstrade strumpbyxor från Twilfit, vita tygskor, ett långt hjärtehalsband i guld, en stor guldklocka från Regal och sist men inte minst en guldring från far min med kanji tecknet för kärlek. (愛) And oh yeah, also golden hairclips.
När jag var klar så var det bara att säga hej då till alla mina älsklingar. Mina råttor, Harley Quinn och Milky Way. Marsvinen Iris och Agens, hundarna Nana och Maia, sköldpaddan Hulda, papegojorna Lackie, Flisan, Putte, Max, Molly och Clara. Sist men inte minst de små nymfparakiterna, Sture, Lillan, Mellis och Bella.
Det är ju sjukt att jag inte får se någon utav dem på så lång tid.
( Kan påpeka här emellan att det blev en smörgås, usch... )
När jag hade sagt hej då till alla och huset så blev det att fara iväg till Arlanda runt 03:30.. Tidigt, och jag kunde inte ens sova i bilen. Speciellt inte sen när jag fick ett sms av Maddie, då kom pirret och känslan av att det faktiskt är på gång!
Det var en lång bilresa, men ändock kort. Pratade mycket om random things med mamma och pappa och vi hade en del skratt åt roliga semesterminnen.
När vi kom fram höll jag på att frysa fast i en position så fort jag öppnade bildörren, hur kan det vara så kallt?!
Jag stod och hackade tänder, skakade ben, tappade hår och kroppsdelar på grund utav kylan, men när mamma och pappa äntligen var klara med parkeringsbiljetten så kunde jag springa in och rädda mig i värmen, tack för element och värmesystem!
Inne på Arlanda börjades det med att växla pengar. Nu blev det till att fixa till sig lite yen och ha i plånkan. (Glömde växla 500kr som nu ligger här i väskan..) Som attans var så hade hon bara höga summor men det fick gå i alla fall, för det är ju kul att någon gång få känna sig rik!
Efter det så blev det incheckning och försök efter försök med att para ihop mig och Maddie på planet. Men de bad oss ordna det väl framme i London, och den sista kvinnan jag pratade med var väldigt hjälpsam och hon trodde inte att de skulle bli några problem. (Om ca 2 timmar så får vi se!)
När jag checkade in mitt bagage visade det sig att jag hade blivit lurad på resebyrån och jag fick bara ha EN resväska med ca 24kilo medans hon på resebyrån sa TVÅ med 24kilo vardera. Så jag hade ju packat glatt och med ångest i två, den ena med övervikt på 7kilo, och får då höra att jag måste betala extra. Så det blev till att betala ca 1400kr och se glad ut.
När allt det var klart ringde Maaddie, och jag fick prata av mig en del nervositet. Thanks! ♥
Eftar att vi hade lagt på för att hon skulle boarda så blev det frukost med mamma och pappa. Jag beställde en latte och chokladmuffins. Latten kom i men knappt en halv procent av den där muffinsen ville falla ner i magen.
När frukosten kommit till sitt slut och jag ringt min morfar och syster, så blev jag väldigt illamående då jag kände att this is it. Nu ser inte jag mina föräldrar på ett halvår, jag flyttar ifrån dom som älskat och uppfostrat mig, och jag börjar med att flytta till andra sidan jorden. Schysst? Nej, men coolt? Ja.
Jag kunde knappt säga hej då ordentligt för jag ville verkligen inte börja gråta inför hela den 20m långa kön. Men tillslut så kom en del ord fram, jag följde med strömmen i kön och innan jag var igenom vinkade vi till varann och vi skildes åt. (Saknar er redan så mycket att mitt hjärta brister på planet!)
På andra sidan väggen eller kanske häcken, så var det samma terminal jag, mamma och pappa var en gång på förut. Så jag kände snabbt igen mig, då mitt lokalsinne oftast är felfritt (inte för att skryta!) och jag gick in i en shop och köpte tuggummi samt ett sykitt!
Tjejen i disken var väldans trevlig som önskade mig grattis i förskott och trevlig resa.
Efter jag handlat och skakat klart så gick jag in på toaletten och satte mig en stund för att bara rensa tankar. Startade sedan mobilen och ringde ett sista samtal till käre vännen Miklos. Hon har en tenta imorgon jag ska hålla tummarna för!
Vi pratade en stund och när jag satt vid gate 64, bombsäker på att det var där jag skulle vara, så insåg jag att klockan var 08:42 och jag såg i samma ögonblick på mitt boardingkort att gaten stänger 08:55. Men vart är alla människor som jag ska resa på samma plan med?!
Med panik i kroppen reser jag mig väldans fort upp, och går med raska steg till närmaste skylt, där det så käckt stod Gate 67. Så med ännu raskare steg gick jag bestämt rakt fram och hoppades på det bästa. Vilket resulterade i att jag frågade en kvinna om jag var i rätt kö och hon log och sa att ja, om du ska som jag till London så har du hamnat rätt.
Efter allt de så sitter jag nu på planet på väg till London, som är ca en timme bort från min käraste Nathalie. (Vilket får mig att vilja svänga förbi där innan jag drar vidare.)
Och jag spenderar denna rätt så lång tråkiga tid med att skriva detta dokument, som när ni läser blir en del utav mitt första blogg inlägg från Japan.
Jag pausar nu detta skriveri med att försöka sova.
Jag skriver så snart jag har tid igen.
__________________________________________________________________
Direkt från BA773:
Tillbaka igen och klockan är nu runt 11:15 och jag sitter fortfarande på ett plan i luften på väg till London. Det märks att vi börjar sakta men säkert åka neråt då vi nu flyger i ett stort vitt moln.
Haha, men jag kan skriva och berätta att detta plan känns inte som att det är det säkraste plan jag suttit på. Jag är ingen flygrädd människa men när motorn startades och lät som väldigt gamla vindrutetorkare som får arbeta torrt av misstag på vindrutan, då blir man lite skraj. ”SKA DETA LÅTA SÅ HÄR?!” Var min tanke, och sedan lät det ännu värre..!
Denna fakta är väll egentligen väldigt tråkigt men då jag har tråkigt på planet och bara vill landa så är detta ett sätt att få tiden att gå.
Jag har sovit fram och tillbaka i alla fall och jag tror det har blivit en sömn på sammanlagt 40minuter minst. Känns skönt!
Jag känner mig inte alls lika illamående längre eller skakis, men det sitter som något tungt i magen och det tar nog sin lilla tid innan det släpper. (Haha, dock inte menat på sånt sätt!)Så, det var min uppdatering från den resan.
Kan tala om kort och konsist att jag kom fram säkert, fick sitta med Maddie och att jag är plats i min lägenhet.
Här kommer lite purikura jag har tagit tillsammans med Maddie.
Tills vidare, ta hand om er.
Saknar er där i mitt andra hemma ♥,
Malin.
Goodbye Sweden, Hello Japan!
Nu är det dags.
Imorgon 09:10 lyfter mitt plan och åker iväg till mitt nya hemland, Japan.
Det blir en lång flygtur men den kommer bli värd den långa turen med tanke på slutdestinationen och vem jag möter på vägen.
Jag kommer att träffa en vän i London, Aya och vi kommer åka med samma plan till Tokyo. Förhoppningsvis så kommer vi få sitta brevid varandra också.
Väl på plats så kommer det vara fullt upp med att först och främst förstå vart jag är och verkligen få in i huvudet att jag är i den stad jag har pratat om i över sex år att jag ska flytta till.
Det kommer ta ett tag innan jag är inne på internet igen. Speciellt då mitt schema ser ut såhär:
5 - Åker till Tokyo!
6 - Anländer Tokyo och umgås med Aya.
7 - Min födelsedag som jag firar med Aya och Vicky.
9 - Upprop och information på skolan.
? - Träffa Takao.
13 - Skolstart.
Sedan den 24 händer något annant skojsigt men det skriver jag om senare.
Nu vill jag skriva till er familj och vänner,
Ta hand om er allesammans. Det känns så konstigt att lämna er men vi ses förhoppningsvis snart.
Pussar och kramar, älskar er.
Hej då för en liten stund,
M
And to think I was happy for a minute,
Konnichiwa,
Just nu sitter jag i vardagsrummet med min nya lilla kärlek, en rosa mini pc med rosa/vit design och 10' tums skärm. Gosh, I love it!
Men det är inte bara puppylove and fluffystuff going on, utan jag är sjuk! Sjuk! Sjuk.. Sjuk.. Sjuk!!
Jag har inte varit sjuk sen flera månader tillbaka men nu, nu minsann när det bara är en dag kvar innan avfärd, då minsann ska jag verkligen känna av att jag är sjuk.
Men det är inte det enda, Sakura House har höjt hyran på lägenheter i byggnaden jag har min, in kl min lägenhet. Men de har inte mailat mig, eller svarat mitt mail om det, så jag vet varken ut eller in.
Ska jag behöva betala den nya hyran på 110000yen eller får jag betala den gamla på 85000yen?!
Det är inte en liten höjning, utan detta är en höjning på ca 2000kr.. Som student är detta inte okay.
What to do now?
Det jag kan göra nu är att vänta på ett svar från dom, och därefter antingen bo kvar med min gamla hyra eller börja leta efter nytt.
När ska allting bara lösa sig?
Denna sjuka dam vinkar,
M
Stress, stress, stress...
Sitter just nu vid mammas och pappas dator för att skriva ett snabbt inlägg innan det är dags att dra ig vidare in till stan för att träffa Martinis (lover!).
Frida sussar så sött just nu i min säng så jag tänkte att jag knapprar här ute istället för inne i mitt rum.
Frida har sovit över sen igår, och det har varit jätteroligt! Tänk, även fast vi inte har varit på flera år, sekel och dar så känns det som att så fort vi väl träffas är det som att vi har träffats dagligen, haha.
Nu är det en vecka kvar, 7 dagar, innan jag far till Japan land. Och stressen ökar.
Jösses..
/ M
!!@#!$6!/£@!
Jag funderar på at hamna i koma så att jag slipper stå ut med det tills det har vuxit ut.
eller bara raka av allt och börja använda peruker i flera olika former och färger.
I did everything for you,
Idag har jag varit med min syssling Becka.
Det var en rolig dag, det var första gången vi verkligen träffade varann och umgicks.
Vi började med en tripp in på B&S's, sedan vidare för god lunch på Ming Palace och sist men inte minst shopping och fika.
Jag fyndade mig ett svart didadem med stor rosett på, ett rosa hårband med rosa rosett, en svart kappa/jacka/poncho, vita vantar, vita öronmuffar, svart nagellack, lila tennisskor och bokade även in en frisörtid imorgon.
Väldigt lyckat, men dock ångestframkallande för hur sjutton ska jag fixa mitt hår?!
Jag har funderat på att återgå till svart hår, men hur kul är det att åka till ett land där majoriteten har samma hårfärg som en annan? Dock.. svart är snyggt!
Vilket även mörkchokladbrun är, men hur snabbt bleknas den nyansen och blir tråkig brun?
Jag vill ha mörkt hår men jag kan verkligen inte komma fram till vilken färg.. eller frisyr!
Men från det ena till det andra, något roligt hände i förrgår!
Jag pratade med Aya som besöker Sverie ett par dagar, och vi åker visst samtidigt till Tokyo och med samma plan, what are the odds?!
Jag ser fram emot att få träffa henne. ♥
Men från det ena till det andra återigen,
På torsdag åker jag till Stockholm för shopping, skvaller och myspys med Miklos.
På fredag åker jag till Stockholm och går på Titanic utställning med min syster.
På lördag har jag min avskeds/födelsedagsfest.
Sedan är det bara en vecka kvar innan jag åker.
I have called you son
What is there to answer
If I'm the only one
Morning comes in paradise
Morning comes in light
Still I must obey
Still I must invite
If there's anything to say
If there's anything to do
If there's any other way
I'll do anything for you
I was dressed inbarresment
I was dressed in wine
If you had a part of me
Will you take your time?
Even if I come back
Even if I die
Is there some idea
To replace my life
Like a father to impress
Like a mothers morning dress
If I ever make a mess
I'll do anything for you
I have you called you preacher
I have called you son
If you have a father
Or if you haven't one
I'll do anything for you
I'll do anything for you
I'll do anything for you
I'll do anything for you
I did everything for you
I did everything for you
I did everything for you
I did everything for you
I did everything for you
I did everything for you
I did everything for you
I did everything for you
*
Love,
M
21 going 20,
Ikväll 21, imorgon endast 20 dagar kvar tills jag tar mitt pick och pack och flyttar till Japan-land.
Nervös? Nej. Orolig? Nej. Glad? Nej. Likgiltlig? Ja.
Det är inte bara att sätta sig på ett plan och åka till Japan, gå in på en skola, skriva in sig och sedan tro att man kan stanna där och leva livet. Nej då, utan man ska känna att man lever. Man ska känna med CSN, valutatillägg och framtida studieskulder att man lever.
Men det löser sig alltid, eller?
Rätt så deprimerande inlägg.. Let's change the subject.
Spenderat hela dagen med att försöka koppla av och bort vissa tankar, och som hjälpmedel har jag haft skolådan med alla säsonger av Sex and the City.
Att titta på dessa fyra härliga kvinnor med normala (borde vara rätt så normala) bekymmer/problem så känns det skönt att låta tankarna flyta bort och lyssna på de visa orden av NYC's härligaste gäng.
Men när jag tittar på det så får det mig att fundera över hur min framtid blir. Hittar jag mitt egna lilla gäng och blir vi de fyra kvinnorna i Sex and the Tokyo?
Jag hoppas att vart än framtid leder mig så är det med mina nuvarande vänner och även nya.
Pratade med Angie för ett tag sen. Min väninna som ska bli lärarinna. Grymt och helt enkelt awesome.
Den lilla damen talade om att hon trivs som den lilla Nemo i storhavet, i storstaden Stockholm och att utbildningen är väldans bra!
I'm so happy for you Ang!
Och min andra väninna Nat, den lilla rackarn, flyttar till Brighton nästa vecka..
Det är konstigt. Jag har inte förstått det än, men det kommer nog tillsammans med tårarna när det blir till att vinka av. Men som sagt, väner säger aldrig hej då utan bara vi ses snart!
Med detta så vill jag avsluta med att du får har det så kul idag Aya!
I hope it will be the time of your life ~ ( Congratz darling )
M
Waiting for the other glasshoe to drop,
Även om jag inte borde, så känner jag mig som Askungen.
Du var kanske inte prinsen men åtminstone bassisten med en fin glimt i ögat.
Maybe we'll meet again someday
// Cinderella
.........
When will I meet a Johnny?
*
Vertical Labret,
*
SR Sörmland P4,
Helt skumt, jag har länge haft fram och tillbka takar om att vara värd i ett radioprogram, för det verkar grymt coolt och nu får jag chansen att gästa ett!
De ringde idag och frågade mig om jag var intresserad av att komma imorgon och berätta om min flytt till Tokyo, och jag sa självklart ja!
Jag ser verkligen fram emot det, samtidigt som det är rätt så pirrigt. Vilket är skönt på sitt sätt för på sistone har jag bara varit pessimistisk...
Maybe things will turn around?
Love,
M
There and back again,
Är nu hemma från en bilsemester med mamma och pappa. Egentligen kom vi hem sent onsdagkväll/natt men jag har varit fullt upptagen med annat så det är inte förns nu jag har tid med att skriva i bloggen ordentligt.
Hur har ni haft det?
Jag har haft det supermysigt och trevligt under semestern, sedan helt okay och stressigt med boende fixning men nu så är allting fixat.
Jag är snart en hyresgäst i Motohanusuma i Hasunumacho i Itabashi-ku. Lägenheten är på femtevåningen med fin utsikt och liten nog för att jag ska trivas, men inte tillräckligt stor för vad jag med mina dumma krav ställer, haha.
Men nej, nu ska jag inte låta så för jag är väldigt nöjd med lägenheten. Den är jättemysig, och är helt enkelt vardagsperfekt. (Vardagsperfekt = hur jag tycker den är men går inte att beskriva riktigt..)
Så jag har idag varit med mamma och pappa på IKEA och shoppat lite utav nödvändigheter and such, bland annat ett super gulligt strykbord!
(Strykbordet är ett minimini som passar bra för en som bor i en minimini lägenhet!)
Men jag berättar mer imorgon för er, för just nu har jag en huvudvärk som inte vill försvinna.
// M
.........
så vet jag inte vad jag vill längre...
