Sound of Tokyo

Konbanwa minna-san,

Dagarna går så fort i Tokyo.
Vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar.... Och så går det runt, runt, runt.
Har ni hört ordspråket om London? "Tröttnar man på London så har man tröttnat på livet". Jag vill säga att:
"Tröttnar man på Tokyo så har man nått botten".

Tokyo har allt och mycket till.
Maten kan verkligen variera, kläder i alla möjliga färger och former, musik för allas öron, skor gjorda av ren fantasi, mobiler i miljontals och neonskyltar som visar reklam för det mesta.

Jag har varit 3 hela veckor i Tokyo, men det känns som en evighet.
Allt här känns som vardag, att jag har växt upp här, att detta är mitt hem. Jag älskar verkligen denna stad så starkt.


Skolan går framåt, även om detta är saker jag en gång gick igenom under ett år i gymnasiet så lär jag mig så mycket mer än vad jag någonsin gjort. Ena dagen förstår man mer och andra dagen mindre men jag blir lika lycklig varje gång jag förstår en hel mening och faktist kan svara!
Jag kände mig också rätt så cool när jag i fredags förra veckan var sjuk och ringde och sjukskrev mig på japanska. Skillat är vad jag kallar det!
Det var min favorit kvinna i staffen som svarade;

- Hej! Välkommen till Kai Nihongo School.
- Hej hej, detta är Malin från klass 1A-1. Min lärare idag är みやぎ-sensei. Jag blir hemma idag.
- Jag förstår... ah! Malin-san?! Malin-san! Mår du inte bra? Har du feber? Ont i magen?
- Jag är väldigt trött, och har feber. Och huvudvärk..
- Jag förstår.. Malin-san, krya på dig. Ta nu helgen för att vila så jag får se dig igen på måndag!
- Det ska jag göra, tack så mycket.
- Ingen orsak, krya på dig Malin-san!
- Tack, hej då.
- Hej då.

Åh, hon är så rar! Jag tycker verkligen om henne, hon bryr sig verkligen.
Sen så är mina lärare toppen! Den ena heter おおくぼ och den andre みやぎ.
De lär ut på så olika sätt men man lär sig fort, mycket tack vare att allt helt enkelt bara är på japanska.


Staden i sig är helt underbar också.
Man kan upptäcka så mycket och man blir bara mer och mer introducerad till nya saker.
Men åh, jag älskar att ta fram barnet och nörden inom mig för att springa runt i leksaksaffärer och arkadhallar. I sure do love it.
Något som också är roligt är att åka tunnelbana/tåg. Jag är varje dag den enda utlänningen på tunnelbanan och jag har fått en hel del blickar. En del ser snälla, fundersamma, nyfikna, roade eller helt enkelt arga ut. Har fått blickar som lika gärna kunde få mig att krympa 150cm och även blickar som fått mig att vilja ge de perversa männen en ren örfil och kanske en rak höger.
Något man ska vara beredd på som utlänning i detta land är att du kommer från en annan planet och med ditt annorlunda utseende så kommer du få en hel del blickar och kommentarer.
Jag har fått blickar från tanter som är nyfikna. Jag har haft skolpojkar fnissandes åt mig då en utav dom tydligen var intresserad/nyfiken. Och har även haft barn som tittat på mig som att jag är vore mer overklig än tomten samt tjejer som studerat min outfit. Fick höra av en att jag hade en "kawaii" väska.
Ibland är det roande, ibland nedvärderande och ibland så orkar man inte bry sig.

Men jösses, nu är klockan här redan 23:10 och jag har skola imorgon igen.
Det är dags att börja röra sig till sängs för lite The Simpsons tittande och kanske något avsnitt av Family Guy. Japansk tv är inte direkt något för mig än så länge, så jag tackar elektroniken och dagens härliga samhälle inom modernitet att jag kan se västerländska program!

Hoppas ni har det bra där hemma i Svearike.
Här är det tipp-topp med tyfon på väg med stopp i Japan. ( Blir då den andra jag får uppleva på 3 veckor, inte illa pinkat.. Eller hur Uncle A? )



愛,
マリン