Sound of Tokyo

Hej alla kära läsare,

Jag ber tusen gånger om ursäkt för att jag inte har uppdaterat. Det är inte alltid lätt att hinna med nu för tiden.
Nästa vecka har jag alla slutprov för denna termin och jag börjar bli småttnervös. Det är 5 delar och alla ska klaras för att gå vidare till nästa nivå. Jösses.. Kan det inte räcka med ett fjuttigtprov? Haha, då vore jag nöjder!

I fredags 5/3 var det dags för Speech Contest.
Morgonen vaknade jag och gjorde mig iordning. Med svart strumpbyxor, svarta pumps, svart ballongklänning och en skottsrutig grön midjekort-kavaj med ett halsband från min faster Anneli med underbar familj.
Jag var inte nervös då men oj vad nervös jag blev när vi kom fram till stället och det var dags för oss att förberedda med uppvärming inför våra lärare. Jag ville sätta mig på första bästa tåg hem till min kära säkra futon och somna om men jag gjorde som min morbror skrev åt mig, jag bet ihop och gjorde mitt bästa.

Jag menar det verkligen från hela mitt hjärta;
Jag vill tacka alla som gjorde så fina jobb på Speech Contest. Alla tal som riktigt duktigt skrivits och mina vänner som gjorde dagen riktigt bra. André, grattis till första plats! Du om någon förtjänade verkligen att vinna hela alltet!
Maria och Jonathan, grattis till special prices! Cyrus, grattis! Victor, du var riktigt duktig!!
Tack alla så mycket. ♥

Helgen spenderades med att smälta allt, och sedan bara ta det lugnt.

Men ni, skriver snart igen.
Puss och kram.
♥

Det var det söndagen bestod utav.

Igår när jag vaknade pluggade jag utan vetskap om tsunamivarningar och att det var jordbävning här och där.
Jag visste om Chile och Hawaii, samt Okinawa förstås, men inte att det var på väg in i hela Japan.
Så när mina vänner hördes i köket gick jag ut och fick veta att vi har varningar om tsunami i Japan.
Vi kollade på tv där de varnade på alla kanaler om att vågor var på väg, men med tur kom det aldrig någon större farlig våg. Det inträffade en våg i en hamn på 1m och 20cm, sedan på ett annat ställe på 1m men det var lyckligtvis allt.

(Kan här i mellan tala om att min titel heter så för att det var på dagen soligt och jag åt mycket chips. Det var gott.)

Jag har aldrig trott att något som en tsunami skulle ske någonstans jag var, av någon anledning. Men många gånger kan jag vara en rätt så hakuna-matata person, så det är inte direkt att jag tror att jag någon gång komer krascha med en bil eller med ett flygplan heller..
Men jag erkänner att en lustig känsla i kroppen kom ändå. Jag minns så väl när tsunami-vågen kom i Thailand och så många liv spilldes. Att det skulle ske igen vore fruktansvärt.. Det som har hänt i Chile är fruktansvärt, jag tycker så synd om människorna där borta.
Naturkatastrofer är inte att leka med, och som jag sa till min mamma i telefon "Med tanke på det konstiga snövädret i nord, regn vädret i medelhavet, tsunami och jordbävningar.. Inte underligt att de beräknar att vi går under 2012".
Nu ska man inte skämta så men det är ju så man börjar undra.. eller hur?

Utöver det så är jag nervös inför fredag. Då är det dags för mig att delta i Speach Contest och hjälp.. Jag är nervös tjej! Idag drog jag en lapp som skulle sätta mig på platslistan för turordningen och jag är 3:de personen ut.. OJ!
Hur ska detta gå, Kami-sama?

Sen, så kan jag tillägga att det nu är 1 mars och mina föräldrar kommer hit 31 mars, jag är så glad just nu!!
Saknar mina föräldrar, vi har inte sätts på ett halvår och det är långt.. Det ska bli jätteroligt att äntligen få skratta med mamma och pappa, prata med dom och bara umgås. Saknar min kära mor och far. Dock så vet jag redan nu att det kommer bli mycket "stå där, ställ dig där och så tar vi en bild där" Haha, eller hur mamma? (Du vet att jag bara retas och egentligen tycker om det!)
Det är också perfekt att enligt min lärare beräknas sakura blommerna blomma upp när de kommer, vilken tur ni har!

Nejmen, nu ska jag lägga in lite andra saker på denna blogg, men i andra inlägg.
Jag tackar ni läsare för att ni läser, är så roligt att se att det finns folk som har intresse av vad jag skriver.
Tack så mycket,

Malin ♥

Hej,

Har tagit ett tag att uppdatera igen men då jag har haft fullt upp så har jag verkligen inte hunnit. Just nu är det stort kaos i min vardag, jag vann en speech contest av någon anledning i klassen och ska nu tävla nästa vecka mot skolans andra deltagare. Hjälp, jag är så nervös!!!
Men det går som det går.

Snart är mamma och pappa här, jag längtar skarpt efter dom två!


Och det är tyvär allt jag har att dela med mig av just nu så här till och från, rakt upp och ner.

Hej mina kära läsare,

Idag är det rätt så kallt i luften och det är inte mycket som händer heller. Jag måste skriva klart mitt tal idag och jag är så nervös för att göra det för att jag om någon, kan inte skriva ett tal på japanska. Men jag ska göra mitt bästa.
Jag klarade av Mid-term exam också, inte med de bästa poängen men jag klarade det och det gör mig glad nog.
Det betyder att jag lär mig och hänger med i dessa språksvängar, haha.

Hej,

När jag kom till Japan blev jag utav min vän Åsa-Måsa-Måsie-Påsie intrducerad till denna fina serie på 5 delar.
Det handlar om kärlek, hur den av samhället anses vara fel men dessa två vet att det inte är kärleken utan samhället som har fel. (I denna serie handlar det om kärlek mellan katt och kanin, en symbol.)
Det kan jämföras med kärleken mellan olika raser på människor, exempelvis en caucasian och asiat, en mörkhyad och asiat osv. Jag finner denna serie att vara så bra på mer än bara ett sätt, och då det bara är musik och inget asiatiskt språk (Made in Korea) så ber jag er läsare att lägga undan en kort del av er dag och titta på denna serie. (Besök gärna www.sambakza.net)
Ni kommer inte ångra er!

Mina kära läsare,


Sitter för stunden vid bordet i köket och funderar över livet, kärlekslivet och studier. Kul, eller hur?
Igår var det Mid-term exam och jag vet inte än hur det gick, får inte veta förns imorgon. Håll tummarna för mig!

På morgonen vaknade jag idag av att klockan var 07:50 (notera att jag alltid går upp 06:30) av att Åsa står vid dörren och säger "Malin..." och jag vaknar, ser frågande/panikslagen ut och hon säger "Klockan är 10 i 8.. måste vi gå idag.. vill inte!!!" och det ville inte jag heller när hon visade mig vad som skedde utanför. SNÖ! Det snöade som bara tusan och vi gick med tjocka kläder och paraply för att inte dö på vägen. Kan även passa på att tala om att just nu skiner solen och all den snö som kom idag och påminde om Sveriges töade bort lika fort som den kom. Hur sjukt är inte det?!

Idag var skolan långtråkig ända tills tredje lektionen då vi hade tecermoni. Älskade det! Om jag kunde så skulle jag ansöka till skolan nära Ueno där de lär ut hur man serverar och hur man beter sig som gäst, kort och konsist: vett och etikett. Jag älskar den japanska kulturen och traditionen. När mamma och pappa kommer hit är det bestämt att vi ska till Asakusa för att se på de berömda templerna och då ska jag införskaffa mig en alldeles egen kimono. Min vän Jamey (sån gullig kinsesiska!) berättade för mig idag vart jag ska gå för att kunna köpa vackra, billiga kimonoset. Jag längtar verkligen!

Under tecermonin fick de som ville sitta i mitten av klassrummet och göra cermonin där téet skapas, och det gjorde bland annat Jamey. Sedan sa läraren att hon skulle välja ut den vackraste delen av koppen och rikta den mot den som skall dricka téet. Hon hörde inte riktigt och sa "den vackraste? den vackraste i klassen är Malin!" och jag blev så rosa i hela ansiktet medans de andra blev alldeles paffa och skrattade över att hon misstog vad han sa och hennes rakhet. Men jag, jag blev så rörd. För i Sverige, även i gymnasiet, vet jag att ett riktigt svin pratade om hur ful jag var. Mitt självförtroende finns knappt, och mycket är tack vare andra som velat trycka ner, ner och ner. Så, när det kommer någon och säger något som detta, då är det inte lätt att ta in det. Men oj, mitt hjärta slår volter och jag blir så rörd.
Så jag fick hennes te och jag drack som en japan, enligt tradiotion, tre sörplingar och sen är man klar. Min lärare sa att jag drack riktigt bra! (Haha, låter väldigt roligt dock!)
Téet var riktigt gott också, Jamey kan verkligen!

Här är bilder från dagen taget av min vän Stephanie Glanzmann;

Jag tackar mina läsare för erat stöd om klosterval, haha! Men jag vet inte om jag riktigt vill gå längre, men dock så vore det mycket enklare än att behöva stå ut med kärleksbekymmer. Hur vet man att man är rätt? Hur vet man att man är modig nog att ta intinativ till att tala om för den man tycker om att man är intresserad? Hur vet att man inte är den fulaste på jorden och att man framförallt, är tillräcklig? Jag vet inte och det gör mig nervös, för om det är något jag vill med all personliginformation jag delar med mig av här idag så är det att jag vill veta om jag ska eller inte ska tala om för den jag har funnit vara någon utav de mest hjärtrörande personer jag träffat.
Finns ingen bättre beskrivning än att han rubbar hela min exsistens.



Puss och kram,
en Malin med ett hjärta (inte huvud) fyllt med tankar..

Hej mina kära läsare,

Hur står det till?
Här är det fullt upp med plugg, plugg, plugg och nämnde jag plugg? Det är orsaken till att bloggen inte uppdateras lika mycket denna vecka, det är så mycket att kunna till mid-term exam. 18 kapitel, med 3-5 olika saker i varje kapitel, ca. 200 kanji och man ska komma ihåg allt. Det är mycket!
Jag bör dock inte klaga med tanke på att jag måste lära mig språket fort, men ändå.. Ibland känns det bara för mycket.

Men lite roligare saker har hänt. Jag och Åsa följde med vår klasskompis Stephie hem till hennes lägenhet (som är värsta lyxiga i hjärtat av Nakano Broadway) och vi fick hälsa på hennes och hennes sambos ormar. Jag föll som en snöflinga och vill nu införskaffa mig en egen men med risk för att aldrig få se min syster igen så känns det smått trubbelaktigt. Nejmen, jag vill verkligen införskaffa mig en orm då hund är omöjligt och iller samt katt lika så. MEN, då jag inte vet hur framtiden ser ut, om jag kommer in på KOGAKUIN eller inte så måste jag hålla mig och tänka riktigt hårt på om jag ska eller inte.
Kommer jag in på KOGAKUIN vill jag pröva på studentliv med Dormitory, en ny "stad" och upptäcka andra saker, men med en orm i bagaget tror jag inte jag får komma in på ett Dormitory.. eller vad tror ni?
Det går visserligen att bara flytta närmare skolan i en lägenhet men då riskerar jag ändå att inte få ha med mig ormen för här i Japan är det knappt tillåtet med husdjur någonstans, hur löjligt är inte det?!

Utöver det så har det inte hänt allt för mycket, eller jo! I söndags var jag på sumobrottning, den turnering som sker traditionsvis varje år i Japan och de tävlar för mästerskap och Champion-titel.
Jag har aldrig dragits till sport, överhuvudtaget. Tvspel med sporttema, okay ibland men annars så aldrig. Men då vi fick cansen att gå på sumo kände jag att jag bara var tvungen att gå och jösses... Jag älskar sumo!
Det är en sån intressant sport och man finner allt intressant. Brottarnas taktiker, regler, tricks och allt. Sumo har kommit till att bli min favorit sport och har jag pengar ska jag gå i mars när de är i Tokyo igen!

Det är nog allt, förutom att mitt hjärta är tungt av längtan efter en viss vacker människa.
Kärlek är och förblir jobbigt trams jag inte orkar med snart.
Jag säger snart upp mig från sånt här, kan lika gärna leva glatt celibat. Prästen på Minnéas dop sa åt mig att det var brist på nunnor, heh..


Puss och kram från en ambitiös Malin som ska fortsätta plugga, plugga, plugga och plugga.

 

*

 

Aw, 小 har sån himlans bra hand om barn.
Det är riktigt gulligt!

 

*

 

 

Hej alla läsare,

Sitter med ett hjärta som speedar på i 167km/h och för varje slag så går det fortare.. Kom nyss upp i 168km/h.
Men varför.. ヒ・ミ・ツ!

Hej alla läsare,

Sitter vid ett av de runda borden på tredje våningen och skriver denna blogg med ett huvud fullt med tankar om framtiden och just nu känns så himla nära att jag blir nervös och vill krypa ner i min futon och bara sova bort denna känsla.
Min dröm, förutom moderskap, är att bli en röstskådespelerska i Japan och jag vet att jag kan lyckas bara jag lägger ned tid på att träna rösten, lära mig japanska och god damnit, bli flytande i språket. Men allt detta ska ske snart snart snart för att i oktober börjas det med ansökningarna för Kogakuin och om jag vill komma in där i mars 2011 så måste jag verkligen kämpa, kämpa, kämpa!!!

Jag har suttit och skrivit ner massor med tankar, plus och minus med Kogakuin och det växer bara i plus högen men det väger ändå tungt i minus högen.
För tillfället bor jag ihop med underbara vänner men med avståndet till skolan så blir det att resa 32 minuter för 450yen enkelresa från station till station.
Men flyttar jag in på skolans campus bor jag 5 minuter ifrån skolan med antingen deras skolbuss eller cykel. Det låter lite bättre.. Men då måste jag flytta. Jag vet att vi inte kan bo ihop resten av livet men det är ju kul att bo med dom man gillar!
Jag behöver inte bestämma mig idag men det är verkligen en karamell att suga på.

Men men, ska nu ta och hugga in i min meronpan (bröd med melonsmak och socker) sedan röra mig hemåt.



Puss och kram från en Malin med ett huvud fyllt med tankar och ett hjärta som nu är uppe i 273km/h.

"When you realize you want to spend the rest of your life with a person, you want the rest of your life to start as soon as possible."
When Harry Met Sally


Hej alla läsare,

Sitter i köket/vardagsrummet med Åsa Måsa Åsie Påsie Måsie och hon sörjer sitt PS3 som inte fungerar än på grund utav vår tv som inte vill ha scart utan tvunget ska vara Japan-only.
Skoldagen gick fort idag, lite för fort för det var en riktigt rolig dag.

Igår kväll skulle jag lagga mat och jag samt Åsa Måsa Åsie Påsie Måsie delade saknaden av snö och som en skänk från Kamisama (japanska namnet för Gud) började det snöa.
Jag och Åsa sprang ut av lycka och fotoda yrvädret och de bilderna delar jag med mig av imorgon.

Jag kan också tillägga, att jag tror jag börjar falla.




♥