Livstecken från Tokyo
Här kommer livstecken från den ni trodde nog försvunnit för alltid då jag inte har haft tid att gå in och uppdatera än. Men nu så kommer det här.
Jag börjar med vad jag skrev på flygresan:
Dagen då jag flyttade till Tokyo,
おはようございます、
Blir ett inlägg skrivet på planet på väg till London, men som inte kommer komma ut på bloggen förens jag är framme och hemma i Tokyo, of course.
Hur har ni det än så länge?
Själv är det helt okay då jag just nu flyger över Sverige, Stockholm eller någon annan stad. Klockan är 09:47/16:47.
Jag skulle ha kommit längre på min färd om det inte vore för att planet blev försent med 25 minuter, på grund av att det var något tekniskt fel med det planet som gick tidigare, så en del av de passagerarna fick följa med vårt istället. Så nu beräknas jag anlända i London samma tid som Maddie.
Gosh, jag ska inte hålla på detaljerna, jag kan med sanningens ord tala om att jag är nervös, pirrig, illamående, ångestfylld och peppad. En härlig blandning med andra ord.
Jag funderar på att sova då jag inte har gjort det sen jag gick upp igår. Inte okay!
Men det är svårt att koppla och så när hela kroppen är i hyperläge och mår konstigt. Magen har sig och pratar lite då och då medans huvudet känns tungt och hjärtat studsar runt i 467km/h.. Det är inte lätt!
Jag känner just nu doften av den härliga flygplansmaten, undrar vad det blir för något. När jag har ätit så ska jag nog försöka sova en stund.
Men jag vill tala om att jag är väldigt förväntansfull över att jag inom några få timmar äntligen träffar Maddie för första gången. Jikes!
Pratade med henne en stund innan hon skulle boarda, och det lugnade ner mig en del, vilket kändes väldigt bra.
Kan berätta om hur resan har varit hittills.
Började med att packa om och om och om i flera timmar med mamma och Nana. (Nana verkade så orlig, baby... Hon sov inte en blund hela natten. *puss på den tjocka*)
Sedan när packningen var klar var det bara att dra mig vidare in till mitt rum för att byta om till min rese-outfit. Bestående av en vit t-shirt från Monki, en svart midjekofta från BikBok, en härlig midjehög tajt svart kjol från Monki, svarta mönstrade strumpbyxor från Twilfit, vita tygskor, ett långt hjärtehalsband i guld, en stor guldklocka från Regal och sist men inte minst en guldring från far min med kanji tecknet för kärlek. (愛) And oh yeah, also golden hairclips.
När jag var klar så var det bara att säga hej då till alla mina älsklingar. Mina råttor, Harley Quinn och Milky Way. Marsvinen Iris och Agens, hundarna Nana och Maia, sköldpaddan Hulda, papegojorna Lackie, Flisan, Putte, Max, Molly och Clara. Sist men inte minst de små nymfparakiterna, Sture, Lillan, Mellis och Bella.
Det är ju sjukt att jag inte får se någon utav dem på så lång tid.
( Kan påpeka här emellan att det blev en smörgås, usch... )
När jag hade sagt hej då till alla och huset så blev det att fara iväg till Arlanda runt 03:30.. Tidigt, och jag kunde inte ens sova i bilen. Speciellt inte sen när jag fick ett sms av Maddie, då kom pirret och känslan av att det faktiskt är på gång!
Det var en lång bilresa, men ändock kort. Pratade mycket om random things med mamma och pappa och vi hade en del skratt åt roliga semesterminnen.
När vi kom fram höll jag på att frysa fast i en position så fort jag öppnade bildörren, hur kan det vara så kallt?!
Jag stod och hackade tänder, skakade ben, tappade hår och kroppsdelar på grund utav kylan, men när mamma och pappa äntligen var klara med parkeringsbiljetten så kunde jag springa in och rädda mig i värmen, tack för element och värmesystem!
Inne på Arlanda börjades det med att växla pengar. Nu blev det till att fixa till sig lite yen och ha i plånkan. (Glömde växla 500kr som nu ligger här i väskan..) Som attans var så hade hon bara höga summor men det fick gå i alla fall, för det är ju kul att någon gång få känna sig rik!
Efter det så blev det incheckning och försök efter försök med att para ihop mig och Maddie på planet. Men de bad oss ordna det väl framme i London, och den sista kvinnan jag pratade med var väldigt hjälpsam och hon trodde inte att de skulle bli några problem. (Om ca 2 timmar så får vi se!)
När jag checkade in mitt bagage visade det sig att jag hade blivit lurad på resebyrån och jag fick bara ha EN resväska med ca 24kilo medans hon på resebyrån sa TVÅ med 24kilo vardera. Så jag hade ju packat glatt och med ångest i två, den ena med övervikt på 7kilo, och får då höra att jag måste betala extra. Så det blev till att betala ca 1400kr och se glad ut.
När allt det var klart ringde Maaddie, och jag fick prata av mig en del nervositet. Thanks! ♥
Eftar att vi hade lagt på för att hon skulle boarda så blev det frukost med mamma och pappa. Jag beställde en latte och chokladmuffins. Latten kom i men knappt en halv procent av den där muffinsen ville falla ner i magen.
När frukosten kommit till sitt slut och jag ringt min morfar och syster, så blev jag väldigt illamående då jag kände att this is it. Nu ser inte jag mina föräldrar på ett halvår, jag flyttar ifrån dom som älskat och uppfostrat mig, och jag börjar med att flytta till andra sidan jorden. Schysst? Nej, men coolt? Ja.
Jag kunde knappt säga hej då ordentligt för jag ville verkligen inte börja gråta inför hela den 20m långa kön. Men tillslut så kom en del ord fram, jag följde med strömmen i kön och innan jag var igenom vinkade vi till varann och vi skildes åt. (Saknar er redan så mycket att mitt hjärta brister på planet!)
På andra sidan väggen eller kanske häcken, så var det samma terminal jag, mamma och pappa var en gång på förut. Så jag kände snabbt igen mig, då mitt lokalsinne oftast är felfritt (inte för att skryta!) och jag gick in i en shop och köpte tuggummi samt ett sykitt!
Tjejen i disken var väldans trevlig som önskade mig grattis i förskott och trevlig resa.
Efter jag handlat och skakat klart så gick jag in på toaletten och satte mig en stund för att bara rensa tankar. Startade sedan mobilen och ringde ett sista samtal till käre vännen Miklos. Hon har en tenta imorgon jag ska hålla tummarna för!
Vi pratade en stund och när jag satt vid gate 64, bombsäker på att det var där jag skulle vara, så insåg jag att klockan var 08:42 och jag såg i samma ögonblick på mitt boardingkort att gaten stänger 08:55. Men vart är alla människor som jag ska resa på samma plan med?!
Med panik i kroppen reser jag mig väldans fort upp, och går med raska steg till närmaste skylt, där det så käckt stod Gate 67. Så med ännu raskare steg gick jag bestämt rakt fram och hoppades på det bästa. Vilket resulterade i att jag frågade en kvinna om jag var i rätt kö och hon log och sa att ja, om du ska som jag till London så har du hamnat rätt.
Efter allt de så sitter jag nu på planet på väg till London, som är ca en timme bort från min käraste Nathalie. (Vilket får mig att vilja svänga förbi där innan jag drar vidare.)
Och jag spenderar denna rätt så lång tråkiga tid med att skriva detta dokument, som när ni läser blir en del utav mitt första blogg inlägg från Japan.
Jag pausar nu detta skriveri med att försöka sova.
Jag skriver så snart jag har tid igen.
__________________________________________________________________
Direkt från BA773:
Tillbaka igen och klockan är nu runt 11:15 och jag sitter fortfarande på ett plan i luften på väg till London. Det märks att vi börjar sakta men säkert åka neråt då vi nu flyger i ett stort vitt moln.
Haha, men jag kan skriva och berätta att detta plan känns inte som att det är det säkraste plan jag suttit på. Jag är ingen flygrädd människa men när motorn startades och lät som väldigt gamla vindrutetorkare som får arbeta torrt av misstag på vindrutan, då blir man lite skraj. ”SKA DETA LÅTA SÅ HÄR?!” Var min tanke, och sedan lät det ännu värre..!
Denna fakta är väll egentligen väldigt tråkigt men då jag har tråkigt på planet och bara vill landa så är detta ett sätt att få tiden att gå.
Jag har sovit fram och tillbaka i alla fall och jag tror det har blivit en sömn på sammanlagt 40minuter minst. Känns skönt!
Jag känner mig inte alls lika illamående längre eller skakis, men det sitter som något tungt i magen och det tar nog sin lilla tid innan det släpper. (Haha, dock inte menat på sånt sätt!)Så, det var min uppdatering från den resan.
Kan tala om kort och konsist att jag kom fram säkert, fick sitta med Maddie och att jag är plats i min lägenhet.
Här kommer lite purikura jag har tagit tillsammans med Maddie.
Tills vidare, ta hand om er.
Saknar er där i mitt andra hemma ♥,
Malin.
