Trick, treat or Jack Sparrow?
HAPPY HALLOWEEN
from Tokyo Disneyland with love
♥
*
私は声優です。
Igår hade jag möte med skolan, en lärare och en staffmedlem var tolk.
Det gick väldigt bra och jag fick positiva svar. Då jag nu är på level 1 så behöver jag vara på level 6 för att ha runt de kunskaper som krävs för att klara JLPT lv.2 men de var positiva över min bestämdhet och sa att om jag pluggar och verkligen lägger tid, svett och tårar (mina ord på de sista två ex, inte deras) och även använder mig utav privatlektionerna de har att erbjuda så kan jag komma upp i level 6, tids nog för att kunna klara JLPT. Det gjorde mig väldigt glad!
Och nu kanske ni undrar vad allt ovan handlar om, så det ska jag skriva och tala om.
Det handlar om min framtid, vad jag vill bli.
Jag älskar Japan och kan inte se mig själv lämna det här landet för att åka tillbaka till Sverige och börja jobba på ICA, Gina Tricot eller så.. Jag menar inte att såna jobb är dåliga, utan det är bara inget som passar mig då jag vill arbeta med det kreativa inom film/teater/musik och skapande av bild.
Jag vill därför komma in på universitet 2011, med linjen Röstskådespelerska.
Den linjen ger mig ett yrkesvalsbredd i Japan som är väldigt bra!
Så, nu är det bara till att söka upp universitet med den linjen och gå dit, se skolan, prata med dom och se vad de har att erbjuda. Just nu lutar det åt Kogakuin eller kanske Shobi, då de är de ledande för "making of famous seiyuu's".
Sen så är det ansökning till universitet/college runt juni/juli nästa år.
Därefter om jag kommer in så blir det JLPT i december och sedan skolstart i mars/april och sen två år framåt.
Jag är väldigt pepp på detta, då det är något jag verkligen vill och kan/ska klara av.
Och en dag ska jag arbeta med dessa:
Seth McFarlane
Quinton Flynn
Jeff Nimoy
*
En dag kommer jag vara en utav dom.
Jag kan och jag ska.
Detta är något jag vill och jag ska kämpa.
♥,
Malin ( マリン )
I'll be on the air today again!
idag svensk tid mellan 08:20-08:40 så är det dags för mig att vara på radio igen!
Sjukt kul men jag hoppas bara de kommer fram på min mobil telefon, hehe.
Om ni inte kan lyssna så går det att lyssna på deras hemsida under deras 30 dagars arkiv.
Men nu måste jag skynda mig att äta frukost, göra läxa och fixa till mig innan det är dags för skola.
♥,
Malin
* * * * * *
愛してる
Du är en vän jag värdesätter högt.
Och jag är lycklig som har fått lära känna dig.
Tack.
Det är du, jag och P P and the C.
*
Udon, ramen, curry och lite pasta & sweets på Ducky Duck..
Dagarna går så fort i Tokyo.
Vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar, pluggar, går till skolan, upptäcker Tokyo, sover, vaknar.... Och så går det runt, runt, runt.
Har ni hört ordspråket om London? "Tröttnar man på London så har man tröttnat på livet". Jag vill säga att:
"Tröttnar man på Tokyo så har man nått botten".
Tokyo har allt och mycket till.
Maten kan verkligen variera, kläder i alla möjliga färger och former, musik för allas öron, skor gjorda av ren fantasi, mobiler i miljontals och neonskyltar som visar reklam för det mesta.
Jag har varit 3 hela veckor i Tokyo, men det känns som en evighet.
Allt här känns som vardag, att jag har växt upp här, att detta är mitt hem. Jag älskar verkligen denna stad så starkt.
Skolan går framåt, även om detta är saker jag en gång gick igenom under ett år i gymnasiet så lär jag mig så mycket mer än vad jag någonsin gjort. Ena dagen förstår man mer och andra dagen mindre men jag blir lika lycklig varje gång jag förstår en hel mening och faktist kan svara!
Jag kände mig också rätt så cool när jag i fredags förra veckan var sjuk och ringde och sjukskrev mig på japanska. Skillat är vad jag kallar det!
Det var min favorit kvinna i staffen som svarade;
- Hej! Välkommen till Kai Nihongo School.
- Hej hej, detta är Malin från klass 1A-1. Min lärare idag är みやぎ-sensei. Jag blir hemma idag.
- Jag förstår... ah! Malin-san?! Malin-san! Mår du inte bra? Har du feber? Ont i magen?
- Jag är väldigt trött, och har feber. Och huvudvärk..
- Jag förstår.. Malin-san, krya på dig. Ta nu helgen för att vila så jag får se dig igen på måndag!
- Det ska jag göra, tack så mycket.
- Ingen orsak, krya på dig Malin-san!
- Tack, hej då.
- Hej då.
Åh, hon är så rar! Jag tycker verkligen om henne, hon bryr sig verkligen.
Sen så är mina lärare toppen! Den ena heter おおくぼ och den andre みやぎ.
De lär ut på så olika sätt men man lär sig fort, mycket tack vare att allt helt enkelt bara är på japanska.
Staden i sig är helt underbar också.
Man kan upptäcka så mycket och man blir bara mer och mer introducerad till nya saker.
Men åh, jag älskar att ta fram barnet och nörden inom mig för att springa runt i leksaksaffärer och arkadhallar. I sure do love it.
Något som också är roligt är att åka tunnelbana/tåg. Jag är varje dag den enda utlänningen på tunnelbanan och jag har fått en hel del blickar. En del ser snälla, fundersamma, nyfikna, roade eller helt enkelt arga ut. Har fått blickar som lika gärna kunde få mig att krympa 150cm och även blickar som fått mig att vilja ge de perversa männen en ren örfil och kanske en rak höger.
Något man ska vara beredd på som utlänning i detta land är att du kommer från en annan planet och med ditt annorlunda utseende så kommer du få en hel del blickar och kommentarer.
Jag har fått blickar från tanter som är nyfikna. Jag har haft skolpojkar fnissandes åt mig då en utav dom tydligen var intresserad/nyfiken. Och har även haft barn som tittat på mig som att jag är vore mer overklig än tomten samt tjejer som studerat min outfit. Fick höra av en att jag hade en "kawaii" väska.
Ibland är det roande, ibland nedvärderande och ibland så orkar man inte bry sig.
Men jösses, nu är klockan här redan 23:10 och jag har skola imorgon igen.
Det är dags att börja röra sig till sängs för lite The Simpsons tittande och kanske något avsnitt av Family Guy. Japansk tv är inte direkt något för mig än så länge, så jag tackar elektroniken och dagens härliga samhälle inom modernitet att jag kan se västerländska program!
Hoppas ni har det bra där hemma i Svearike.
Här är det tipp-topp med tyfon på väg med stopp i Japan. ( Blir då den andra jag får uppleva på 3 veckor, inte illa pinkat.. Eller hur Uncle A? )
愛,
マリン
アンハッピー
Av alla människor i hela Tokyo så var jag tvungen att känna mig dragen till den enda som aldrig kommer se mig, som aldrig kommer veta att när han går förbi så önskar jag att han bara för en gång, kunde se mig..
Shibuya 109,
Igår har jag spenderat ett par timmar med Åsa.
Det blev först en trip till Shibuya, där vi besökte Shibuya 109 (varuhus med butiker för endast tjejer) och där shoppade vi (euhm.. jag..) loss en del.
Införskaffade mig en zebrarandigväska, två stycken härliga paljettmössor, halsband, bling bling till väskan och en hårsnodd som blivit ett fashion statment här.
Sedan bar det vidare till HMV butiken där jag äntligen fick tag på VANDALIZE (CD + DVD) för ett bra pris.
Efter det så gick vi tillbaka till stationen och åkte vidare till Harajuku.
Där blev det till att äta curry-udon, jättegott men hjälp så mycket man det var!
Och i Harajuku fann Åsa en tröja och jag en CLAIRE'S butik, där jag tänker handla ännu mera bling bling.
Nu är det dags för mig att börja göra mig iordning för jag ska träffa Åsa i Shin-Okubo om någon timme, sedan drar vi tillbaks till Shibuya och med hjälp av vänner så ska vi klirra ut två mobiler.
Önska oss lycka till!
M
Som Peter Jöback en gång sjöng,
Men jag önskar mig min familj och inga paket.
Allt som känns bra att veta är att jag komer hem igen till jul.
* * *
Safe and Sound
This fear of falling down
But I'm not crashing now
And I am not ashamed
The choice I made
Until the day
I'm never backing down
Just hear me say
I'll keep it safe and sound
Livstecken från Tokyo
Här kommer livstecken från den ni trodde nog försvunnit för alltid då jag inte har haft tid att gå in och uppdatera än. Men nu så kommer det här.
Jag börjar med vad jag skrev på flygresan:
Dagen då jag flyttade till Tokyo,
おはようございます、
Blir ett inlägg skrivet på planet på väg till London, men som inte kommer komma ut på bloggen förens jag är framme och hemma i Tokyo, of course.
Hur har ni det än så länge?
Själv är det helt okay då jag just nu flyger över Sverige, Stockholm eller någon annan stad. Klockan är 09:47/16:47.
Jag skulle ha kommit längre på min färd om det inte vore för att planet blev försent med 25 minuter, på grund av att det var något tekniskt fel med det planet som gick tidigare, så en del av de passagerarna fick följa med vårt istället. Så nu beräknas jag anlända i London samma tid som Maddie.
Gosh, jag ska inte hålla på detaljerna, jag kan med sanningens ord tala om att jag är nervös, pirrig, illamående, ångestfylld och peppad. En härlig blandning med andra ord.
Jag funderar på att sova då jag inte har gjort det sen jag gick upp igår. Inte okay!
Men det är svårt att koppla och så när hela kroppen är i hyperläge och mår konstigt. Magen har sig och pratar lite då och då medans huvudet känns tungt och hjärtat studsar runt i 467km/h.. Det är inte lätt!
Jag känner just nu doften av den härliga flygplansmaten, undrar vad det blir för något. När jag har ätit så ska jag nog försöka sova en stund.
Men jag vill tala om att jag är väldigt förväntansfull över att jag inom några få timmar äntligen träffar Maddie för första gången. Jikes!
Pratade med henne en stund innan hon skulle boarda, och det lugnade ner mig en del, vilket kändes väldigt bra.
Kan berätta om hur resan har varit hittills.
Började med att packa om och om och om i flera timmar med mamma och Nana. (Nana verkade så orlig, baby... Hon sov inte en blund hela natten. *puss på den tjocka*)
Sedan när packningen var klar var det bara att dra mig vidare in till mitt rum för att byta om till min rese-outfit. Bestående av en vit t-shirt från Monki, en svart midjekofta från BikBok, en härlig midjehög tajt svart kjol från Monki, svarta mönstrade strumpbyxor från Twilfit, vita tygskor, ett långt hjärtehalsband i guld, en stor guldklocka från Regal och sist men inte minst en guldring från far min med kanji tecknet för kärlek. (愛) And oh yeah, also golden hairclips.
När jag var klar så var det bara att säga hej då till alla mina älsklingar. Mina råttor, Harley Quinn och Milky Way. Marsvinen Iris och Agens, hundarna Nana och Maia, sköldpaddan Hulda, papegojorna Lackie, Flisan, Putte, Max, Molly och Clara. Sist men inte minst de små nymfparakiterna, Sture, Lillan, Mellis och Bella.
Det är ju sjukt att jag inte får se någon utav dem på så lång tid.
( Kan påpeka här emellan att det blev en smörgås, usch... )
När jag hade sagt hej då till alla och huset så blev det att fara iväg till Arlanda runt 03:30.. Tidigt, och jag kunde inte ens sova i bilen. Speciellt inte sen när jag fick ett sms av Maddie, då kom pirret och känslan av att det faktiskt är på gång!
Det var en lång bilresa, men ändock kort. Pratade mycket om random things med mamma och pappa och vi hade en del skratt åt roliga semesterminnen.
När vi kom fram höll jag på att frysa fast i en position så fort jag öppnade bildörren, hur kan det vara så kallt?!
Jag stod och hackade tänder, skakade ben, tappade hår och kroppsdelar på grund utav kylan, men när mamma och pappa äntligen var klara med parkeringsbiljetten så kunde jag springa in och rädda mig i värmen, tack för element och värmesystem!
Inne på Arlanda börjades det med att växla pengar. Nu blev det till att fixa till sig lite yen och ha i plånkan. (Glömde växla 500kr som nu ligger här i väskan..) Som attans var så hade hon bara höga summor men det fick gå i alla fall, för det är ju kul att någon gång få känna sig rik!
Efter det så blev det incheckning och försök efter försök med att para ihop mig och Maddie på planet. Men de bad oss ordna det väl framme i London, och den sista kvinnan jag pratade med var väldigt hjälpsam och hon trodde inte att de skulle bli några problem. (Om ca 2 timmar så får vi se!)
När jag checkade in mitt bagage visade det sig att jag hade blivit lurad på resebyrån och jag fick bara ha EN resväska med ca 24kilo medans hon på resebyrån sa TVÅ med 24kilo vardera. Så jag hade ju packat glatt och med ångest i två, den ena med övervikt på 7kilo, och får då höra att jag måste betala extra. Så det blev till att betala ca 1400kr och se glad ut.
När allt det var klart ringde Maaddie, och jag fick prata av mig en del nervositet. Thanks! ♥
Eftar att vi hade lagt på för att hon skulle boarda så blev det frukost med mamma och pappa. Jag beställde en latte och chokladmuffins. Latten kom i men knappt en halv procent av den där muffinsen ville falla ner i magen.
När frukosten kommit till sitt slut och jag ringt min morfar och syster, så blev jag väldigt illamående då jag kände att this is it. Nu ser inte jag mina föräldrar på ett halvår, jag flyttar ifrån dom som älskat och uppfostrat mig, och jag börjar med att flytta till andra sidan jorden. Schysst? Nej, men coolt? Ja.
Jag kunde knappt säga hej då ordentligt för jag ville verkligen inte börja gråta inför hela den 20m långa kön. Men tillslut så kom en del ord fram, jag följde med strömmen i kön och innan jag var igenom vinkade vi till varann och vi skildes åt. (Saknar er redan så mycket att mitt hjärta brister på planet!)
På andra sidan väggen eller kanske häcken, så var det samma terminal jag, mamma och pappa var en gång på förut. Så jag kände snabbt igen mig, då mitt lokalsinne oftast är felfritt (inte för att skryta!) och jag gick in i en shop och köpte tuggummi samt ett sykitt!
Tjejen i disken var väldans trevlig som önskade mig grattis i förskott och trevlig resa.
Efter jag handlat och skakat klart så gick jag in på toaletten och satte mig en stund för att bara rensa tankar. Startade sedan mobilen och ringde ett sista samtal till käre vännen Miklos. Hon har en tenta imorgon jag ska hålla tummarna för!
Vi pratade en stund och när jag satt vid gate 64, bombsäker på att det var där jag skulle vara, så insåg jag att klockan var 08:42 och jag såg i samma ögonblick på mitt boardingkort att gaten stänger 08:55. Men vart är alla människor som jag ska resa på samma plan med?!
Med panik i kroppen reser jag mig väldans fort upp, och går med raska steg till närmaste skylt, där det så käckt stod Gate 67. Så med ännu raskare steg gick jag bestämt rakt fram och hoppades på det bästa. Vilket resulterade i att jag frågade en kvinna om jag var i rätt kö och hon log och sa att ja, om du ska som jag till London så har du hamnat rätt.
Efter allt de så sitter jag nu på planet på väg till London, som är ca en timme bort från min käraste Nathalie. (Vilket får mig att vilja svänga förbi där innan jag drar vidare.)
Och jag spenderar denna rätt så lång tråkiga tid med att skriva detta dokument, som när ni läser blir en del utav mitt första blogg inlägg från Japan.
Jag pausar nu detta skriveri med att försöka sova.
Jag skriver så snart jag har tid igen.
__________________________________________________________________
Direkt från BA773:
Tillbaka igen och klockan är nu runt 11:15 och jag sitter fortfarande på ett plan i luften på väg till London. Det märks att vi börjar sakta men säkert åka neråt då vi nu flyger i ett stort vitt moln.
Haha, men jag kan skriva och berätta att detta plan känns inte som att det är det säkraste plan jag suttit på. Jag är ingen flygrädd människa men när motorn startades och lät som väldigt gamla vindrutetorkare som får arbeta torrt av misstag på vindrutan, då blir man lite skraj. ”SKA DETA LÅTA SÅ HÄR?!” Var min tanke, och sedan lät det ännu värre..!
Denna fakta är väll egentligen väldigt tråkigt men då jag har tråkigt på planet och bara vill landa så är detta ett sätt att få tiden att gå.
Jag har sovit fram och tillbaka i alla fall och jag tror det har blivit en sömn på sammanlagt 40minuter minst. Känns skönt!
Jag känner mig inte alls lika illamående längre eller skakis, men det sitter som något tungt i magen och det tar nog sin lilla tid innan det släpper. (Haha, dock inte menat på sånt sätt!)Så, det var min uppdatering från den resan.
Kan tala om kort och konsist att jag kom fram säkert, fick sitta med Maddie och att jag är plats i min lägenhet.
Här kommer lite purikura jag har tagit tillsammans med Maddie.
Tills vidare, ta hand om er.
Saknar er där i mitt andra hemma ♥,
Malin.
Goodbye Sweden, Hello Japan!
Nu är det dags.
Imorgon 09:10 lyfter mitt plan och åker iväg till mitt nya hemland, Japan.
Det blir en lång flygtur men den kommer bli värd den långa turen med tanke på slutdestinationen och vem jag möter på vägen.
Jag kommer att träffa en vän i London, Aya och vi kommer åka med samma plan till Tokyo. Förhoppningsvis så kommer vi få sitta brevid varandra också.
Väl på plats så kommer det vara fullt upp med att först och främst förstå vart jag är och verkligen få in i huvudet att jag är i den stad jag har pratat om i över sex år att jag ska flytta till.
Det kommer ta ett tag innan jag är inne på internet igen. Speciellt då mitt schema ser ut såhär:
5 - Åker till Tokyo!
6 - Anländer Tokyo och umgås med Aya.
7 - Min födelsedag som jag firar med Aya och Vicky.
9 - Upprop och information på skolan.
? - Träffa Takao.
13 - Skolstart.
Sedan den 24 händer något annant skojsigt men det skriver jag om senare.
Nu vill jag skriva till er familj och vänner,
Ta hand om er allesammans. Det känns så konstigt att lämna er men vi ses förhoppningsvis snart.
Pussar och kramar, älskar er.
Hej då för en liten stund,
M
And to think I was happy for a minute,
Konnichiwa,
Just nu sitter jag i vardagsrummet med min nya lilla kärlek, en rosa mini pc med rosa/vit design och 10' tums skärm. Gosh, I love it!
Men det är inte bara puppylove and fluffystuff going on, utan jag är sjuk! Sjuk! Sjuk.. Sjuk.. Sjuk!!
Jag har inte varit sjuk sen flera månader tillbaka men nu, nu minsann när det bara är en dag kvar innan avfärd, då minsann ska jag verkligen känna av att jag är sjuk.
Men det är inte det enda, Sakura House har höjt hyran på lägenheter i byggnaden jag har min, in kl min lägenhet. Men de har inte mailat mig, eller svarat mitt mail om det, så jag vet varken ut eller in.
Ska jag behöva betala den nya hyran på 110000yen eller får jag betala den gamla på 85000yen?!
Det är inte en liten höjning, utan detta är en höjning på ca 2000kr.. Som student är detta inte okay.
What to do now?
Det jag kan göra nu är att vänta på ett svar från dom, och därefter antingen bo kvar med min gamla hyra eller börja leta efter nytt.
När ska allting bara lösa sig?
Denna sjuka dam vinkar,
M