A place in her world of her own,
Mina kära läsare,
Sitter för stunden vid bordet i köket och funderar över livet, kärlekslivet och studier. Kul, eller hur?
Igår var det Mid-term exam och jag vet inte än hur det gick, får inte veta förns imorgon. Håll tummarna för mig!
På morgonen vaknade jag idag av att klockan var 07:50 (notera att jag alltid går upp 06:30) av att Åsa står vid dörren och säger "Malin..." och jag vaknar, ser frågande/panikslagen ut och hon säger "Klockan är 10 i 8.. måste vi gå idag.. vill inte!!!" och det ville inte jag heller när hon visade mig vad som skedde utanför. SNÖ! Det snöade som bara tusan och vi gick med tjocka kläder och paraply för att inte dö på vägen. Kan även passa på att tala om att just nu skiner solen och all den snö som kom idag och påminde om Sveriges töade bort lika fort som den kom. Hur sjukt är inte det?!
Idag var skolan långtråkig ända tills tredje lektionen då vi hade tecermoni. Älskade det! Om jag kunde så skulle jag ansöka till skolan nära Ueno där de lär ut hur man serverar och hur man beter sig som gäst, kort och konsist: vett och etikett. Jag älskar den japanska kulturen och traditionen. När mamma och pappa kommer hit är det bestämt att vi ska till Asakusa för att se på de berömda templerna och då ska jag införskaffa mig en alldeles egen kimono. Min vän Jamey (sån gullig kinsesiska!) berättade för mig idag vart jag ska gå för att kunna köpa vackra, billiga kimonoset. Jag längtar verkligen!
Under tecermonin fick de som ville sitta i mitten av klassrummet och göra cermonin där téet skapas, och det gjorde bland annat Jamey. Sedan sa läraren att hon skulle välja ut den vackraste delen av koppen och rikta den mot den som skall dricka téet. Hon hörde inte riktigt och sa "den vackraste? den vackraste i klassen är Malin!" och jag blev så rosa i hela ansiktet medans de andra blev alldeles paffa och skrattade över att hon misstog vad han sa och hennes rakhet. Men jag, jag blev så rörd. För i Sverige, även i gymnasiet, vet jag att ett riktigt svin pratade om hur ful jag var. Mitt självförtroende finns knappt, och mycket är tack vare andra som velat trycka ner, ner och ner. Så, när det kommer någon och säger något som detta, då är det inte lätt att ta in det. Men oj, mitt hjärta slår volter och jag blir så rörd.
Så jag fick hennes te och jag drack som en japan, enligt tradiotion, tre sörplingar och sen är man klar. Min lärare sa att jag drack riktigt bra! (Haha, låter väldigt roligt dock!)
Téet var riktigt gott också, Jamey kan verkligen!
Här är bilder från dagen taget av min vän Stephanie Glanzmann;
Jag tackar mina läsare för erat stöd om klosterval, haha! Men jag vet inte om jag riktigt vill gå längre, men dock så vore det mycket enklare än att behöva stå ut med kärleksbekymmer. Hur vet man att man är rätt? Hur vet man att man är modig nog att ta intinativ till att tala om för den man tycker om att man är intresserad? Hur vet att man inte är den fulaste på jorden och att man framförallt, är tillräcklig? Jag vet inte och det gör mig nervös, för om det är något jag vill med all personliginformation jag delar med mig av här idag så är det att jag vill veta om jag ska eller inte ska tala om för den jag har funnit vara någon utav de mest hjärtrörande personer jag träffat.
Finns ingen bättre beskrivning än att han rubbar hela min exsistens.
Puss och kram,
en Malin med ett hjärta (inte huvud) fyllt med tankar..
Sitter för stunden vid bordet i köket och funderar över livet, kärlekslivet och studier. Kul, eller hur?
Igår var det Mid-term exam och jag vet inte än hur det gick, får inte veta förns imorgon. Håll tummarna för mig!
På morgonen vaknade jag idag av att klockan var 07:50 (notera att jag alltid går upp 06:30) av att Åsa står vid dörren och säger "Malin..." och jag vaknar, ser frågande/panikslagen ut och hon säger "Klockan är 10 i 8.. måste vi gå idag.. vill inte!!!" och det ville inte jag heller när hon visade mig vad som skedde utanför. SNÖ! Det snöade som bara tusan och vi gick med tjocka kläder och paraply för att inte dö på vägen. Kan även passa på att tala om att just nu skiner solen och all den snö som kom idag och påminde om Sveriges töade bort lika fort som den kom. Hur sjukt är inte det?!
Idag var skolan långtråkig ända tills tredje lektionen då vi hade tecermoni. Älskade det! Om jag kunde så skulle jag ansöka till skolan nära Ueno där de lär ut hur man serverar och hur man beter sig som gäst, kort och konsist: vett och etikett. Jag älskar den japanska kulturen och traditionen. När mamma och pappa kommer hit är det bestämt att vi ska till Asakusa för att se på de berömda templerna och då ska jag införskaffa mig en alldeles egen kimono. Min vän Jamey (sån gullig kinsesiska!) berättade för mig idag vart jag ska gå för att kunna köpa vackra, billiga kimonoset. Jag längtar verkligen!
Under tecermonin fick de som ville sitta i mitten av klassrummet och göra cermonin där téet skapas, och det gjorde bland annat Jamey. Sedan sa läraren att hon skulle välja ut den vackraste delen av koppen och rikta den mot den som skall dricka téet. Hon hörde inte riktigt och sa "den vackraste? den vackraste i klassen är Malin!" och jag blev så rosa i hela ansiktet medans de andra blev alldeles paffa och skrattade över att hon misstog vad han sa och hennes rakhet. Men jag, jag blev så rörd. För i Sverige, även i gymnasiet, vet jag att ett riktigt svin pratade om hur ful jag var. Mitt självförtroende finns knappt, och mycket är tack vare andra som velat trycka ner, ner och ner. Så, när det kommer någon och säger något som detta, då är det inte lätt att ta in det. Men oj, mitt hjärta slår volter och jag blir så rörd.
Så jag fick hennes te och jag drack som en japan, enligt tradiotion, tre sörplingar och sen är man klar. Min lärare sa att jag drack riktigt bra! (Haha, låter väldigt roligt dock!)
Téet var riktigt gott också, Jamey kan verkligen!
Här är bilder från dagen taget av min vän Stephanie Glanzmann;
Här ser ni Jamey och vår lärare Saito som jag tycker är den bästa läraren på skolan.
Här håller Jamey på att göra mitt te.
Här håller Jamey på att göra mitt te.
"Det muntra paret" - Cyrus
Jag och Åsa hade kul med min halsduk som är så lång att vi båda kunde använda.
Ber om ursäkt för att jag gör ett muppigt ansikstuttryck.
Jag och Åsa hade kul med min halsduk som är så lång att vi båda kunde använda.
Ber om ursäkt för att jag gör ett muppigt ansikstuttryck.
*
Jag tackar mina läsare för erat stöd om klosterval, haha! Men jag vet inte om jag riktigt vill gå längre, men dock så vore det mycket enklare än att behöva stå ut med kärleksbekymmer. Hur vet man att man är rätt? Hur vet man att man är modig nog att ta intinativ till att tala om för den man tycker om att man är intresserad? Hur vet att man inte är den fulaste på jorden och att man framförallt, är tillräcklig? Jag vet inte och det gör mig nervös, för om det är något jag vill med all personliginformation jag delar med mig av här idag så är det att jag vill veta om jag ska eller inte ska tala om för den jag har funnit vara någon utav de mest hjärtrörande personer jag träffat.
Finns ingen bättre beskrivning än att han rubbar hela min exsistens.
Puss och kram,
en Malin med ett hjärta (inte huvud) fyllt med tankar..
Kommentarer
Postat av: Birgitta och Pekka
Jag heter Mumin jag heter Mumin fast nej det är -jag heter Lilla My.. Mumindalen direkt.... Smart halsduk o vad spännande att dricka japanskt te när vi kommer, Tepåse släng dig i väggen..
Kram Mamma
Trackback
