Nu finns det en känsla någonstans,
Godkväll,
Sent ikväll när mina föräldrar hämtade upp mig på väg hem från Stockholm så satt jag i baksätet och lät bara mina tankar flyta runt.
Min "handläggare" (eller vad jag ska kalla honom..? han som är dunder bra och finns där och hjälper till inför Japan!) ringde idag och talade om att han hade lite nya uppgifter som CSN skulle ha, att jag har kommit in i en nybörjargrupp och att jag börjar på eftermiddagar, 13:20 - 17:10.
Först blev jag besviken en stund över att jag måste gå en nybörjargrupp och ha eftermiddagar då jag fyllde i och hoppades på förmiddagar. Men sedan när han sa att det inte är för att jag är dålig men de vill inte att jag ska missa något och att är man bra så är det nog rätt så lätt att flytta upp när det är dags för de proven.
Sedan kom jag att tänka på tiden, eftermiddagar.. Först kände jag, varför? Sedan kände jag att det kan nog vara rätt så skönt. Vakna på morgonen, promenera, äta frukost, åka in till stan och gå runt, sedan till skolan och därefter upptäcka Tokyo by night (då jag är en nattmänniska.).
Så, helt ärligt så är jag nöjd och nu börjar en känsla någonstans inom mig att komma fram.
En som säger att det bara är 47 dagar kvar och du ska verkligen åka!
Den är inte framme än, men jag känner att den finns någonstans i kroppen.
Tokyo,
See you soon.
Sent ikväll när mina föräldrar hämtade upp mig på väg hem från Stockholm så satt jag i baksätet och lät bara mina tankar flyta runt.
Min "handläggare" (eller vad jag ska kalla honom..? han som är dunder bra och finns där och hjälper till inför Japan!) ringde idag och talade om att han hade lite nya uppgifter som CSN skulle ha, att jag har kommit in i en nybörjargrupp och att jag börjar på eftermiddagar, 13:20 - 17:10.
Först blev jag besviken en stund över att jag måste gå en nybörjargrupp och ha eftermiddagar då jag fyllde i och hoppades på förmiddagar. Men sedan när han sa att det inte är för att jag är dålig men de vill inte att jag ska missa något och att är man bra så är det nog rätt så lätt att flytta upp när det är dags för de proven.
Sedan kom jag att tänka på tiden, eftermiddagar.. Först kände jag, varför? Sedan kände jag att det kan nog vara rätt så skönt. Vakna på morgonen, promenera, äta frukost, åka in till stan och gå runt, sedan till skolan och därefter upptäcka Tokyo by night (då jag är en nattmänniska.).
Så, helt ärligt så är jag nöjd och nu börjar en känsla någonstans inom mig att komma fram.
En som säger att det bara är 47 dagar kvar och du ska verkligen åka!
Den är inte framme än, men jag känner att den finns någonstans i kroppen.
Tokyo,
See you soon.
Kommentarer
Trackback
